Året var 1969!

ja ni småhela därude som läser desse radera så skäm jau berädda va ja vörum mä om på da tidiga åren i mi barndom.
det vörum höst i buaby å da värste störma sto å knacka på döra som en sir.
men va vi inte vesste då vörum att den värste störmen i mannaminne skulle träffa ös den natta.
ja låum å söv som a swin när mora gingom in te meg å berätta att nu hadem vi satt våra sesta potäder.
ja vangna å gingom opp ifrå gölvet för då hadem vi minsann inte råd me nöra sänga på den tia.
farsgobben sto å klia seg i hövet i köget å undra va en skulle ta väjen nån stär, för husen vörum ju inte stabila nock för daj sörtens störma.
men så kom den gamle på a sag!
vi kunnum ränna in te jordkällarn som en lätte gräva fram för hann på da dara, där kunne vi nock re ud störmen.
Det va ju nöra meder te jordkällarn ifrå huset men vi rännde för allt va trasera höll och klartet precis inna dörra bagom slo igen me a vålsammer kraft.
när vi vangna sto sola i senit å störma hade lagt seg.
vi öppna dörra å där sto gobbaLasse å bare gaba åt ös när vi gingom ud.
Farsgobben frågan hur de va män, det va ju inte alla som hade rå me a spade te å gräva a jordkällare å skydda seg i.
Jo svarte gobbaLasse ja hetta a svåre stan ja kröb unner.
vi såg ös omkring å där vörum inte många hus som sto där da skulle stått om en sir.
inget va som det skulle vört, ja minns väl hur badgästera fingom lada upp sina husvagna ude vi fyrn, nöra hade rullat nar i vannet å de va bare strandskräb å alltihåb.
Men vi småhela på den tia byggde snart upp bua igen å kunne återgå te våra syssler.
Tänk på de när näste gudrun rullar in, att det va som stiltje på den tia skä ni veda!
mia far vörum feskare på den tia å det va inte som ida om ni tror de, då drogada in trawlen för hann minsann och hade tändkuler i båda!
Det va inga 2-300 hästa utan möjligtvis aj häst på sin höjd!
ja minns åraJanne! feskara vörum så förgrymmater på den helen han hade nämligen så svåra arma och finslipater teknik så han roddöm i väl 20 knop!
hadden inte gått nar seg i isen den våra så hadden nock vunnit det årliga mästerskaben i rodd den sömmern, men de gjorde istället skrövaJohn.
SkrövaJohn va a säregen person, han fingom sitt namn välförtjänt våren 62 då han lyckades bygga in seg i sitt egna skröv som han höll på å snickra på så han lättem slö seg ud me hammern.
Hur han lyckades bygga in seg själv i ett skröv har ingen nånsin fått veda men det hördes på kringväja i byn att så vörum fallet, därav namnet skrövaJohn.

ja mar har la ja inte å si om de som han sa...